☮ldbabyd☮ll

Nej, nu skiter jag i den här bloggen, helt ärligt. Foto är så mycket roligare att blogga om, så jag ska istället försöka utveckla min fotoblogg.

Jag har ju sagt en antal gånger att jag tänker sluta blogga, men nu ska jag det. Faktiskt. Oavsett vad ni skriver (ni har ju skickat så sjukt söta motivationskommentarer förut, som gjort att jag fortsatt), så läggs bloggen ned ett tag. Tills jag får lust igen alltså.

Om det nu skulle vara så att jag blir sugen på att blogga igen redan imorgon, låtsas vi som att detta bara var en tillfällig humörsvacka!

Peace out!

Snacka om diss!

Jag tror faktiskt att jag föredrar hennes gamla, trots att den var hemsk den med.

Nej, då föredrar jag Kenza's design, har inget minne av att hon någonsin haft en ful design...

Kanske dags att skaffa sig ett liv, eller vad tycker ni?

Typ vid 6, skit i om Bolibompa blir lidande liksom. Men man känner sig ju ändå tvungen att släcka, för att inte få titeln "the dude who killed the earth" typ. Nu kan jag i alla fall känna mig stolt över att ha gjort något bra för miljön eller whatever.

Nej, nu ska jag plugga lite till and then I'm off to the bedtime-land!

För det första: Varför?

För det andra: Hur tänkte kvinnan?

För det tredje: Hur klarade huden av att sträckas ut så mycket? Ett stort mysterium...

För det fjärde: Varför välter hon inte? Kissie borde ju ha blivit otroligt framtung.

Anyhow, min dag blev just lite bättre!

Jag antar att jag borde länka henne efter att ha tagit hennes bild; kissies.se

Jag vet att många av mina läsare föredrar vardagsinlägg framför fotoinlägg, men jag älskar att fota och vill ha en blogg om det också.

Så, ska bloggen fortsätta att handla om båda, som nu, eller ska jag bara skriva vardagsinlägg och skapa en ny fotoblogg?

Dagens i-landsproblem alltså...

Dessutom blir det ju värsta lågkvalitéts-inläggen, man har ju inget att skriva om efter ungefär 12 inlägg?

Då blir det typ "Nu går jag ut och åker snöscooter". Skitkul inlägg liksom.

Så nu slutar jag blogg-bajsa och återgå till att skriva inlägg med mer än 10 ord.

Nu ska jag kolla på Eliot Chang, jeeze vad skön! ;)

Exempel:

Shirleys Angels. Dålig fantasi frågetecken? Jättevitsigt där, verkligen.

Det som toppade kvällen med den sämsta ordvitsen var efter Lena PH's låt, när Richard sa "Ja det där höjde verkligen PH-värdet i Sverige(höhöhö)!"

Men va??

Hur har PH-värdet någonting med något att göra? Jättekul det också...

Sen ville Anna härma SVT's dåliga ordvitsar genom att säga "...som jag saade". Bra kväll med humor på hög nivå alltså...

Anna skrev ett inlägg om mindre kända, men snygga kändisar. Jag påpekade att hon hade glömt massor, men när hon frågade vilka så kom jag inte på en enda. Men nu har jag satt i ihop ett kollage som är übermycket bättre än hennes (fast jag älskar henne ändå).

Jag har också skrivit vart de var snyggast (Adam Rodriguez är inte alls lika snygg i CSI Miami, konstigt nog). Bara så ni vet.

.

I alla fall, här är mitt kollage. Ni ska veta hur svårt det var att hitta snygga bilder, alla ser ju typ 10000000 gånger bättre ut live!

(och vill ni jämföra mitt superdupermycket bättre kollage med Annas, kan ni klicka här!)

Vi får se om länken funkar, med min naturliga tur så antar jag att den inte gör det...

Jag förstår inte varför föräldrar verkar ha ett sånt galet behov av att dela med sig av olika livskunskaper och råd. Helt ärligt känns det aningen onödigt att försöka mata in goda råd i min hjärna, eftersom att:

1. Min hjärna är redan överfull med onödiga saker vi lär oss i skolan.

2. Det krävs energi för att ta in alla råd, och den energin använder jag hellre till annat.

3. Det är bara allmänt onödigt, jag menar hallå, jag är tonåring. Jag kommer gå emot allt mina föräldrar lärt mig, bara för att liksom. Jag satsar på att lära mig livets läxor på det hårda sättet.

.

Ett råd jag fått; Lägg inte upp fula bilder på nätet, de kommer att finnas kvar där för evigt (duh-duh-duuuuuh) (←dramatisk musik för er som inte fattade det)!

Men nu gör jag det ändå, cause I'm naughty (tihihi)

Dessutom är den på vänsterhanden, så om jag måste amputera handen är jag riktigt körd eftersom att jag är vänsterhänt.

Jaja, så länge den inte typ växer är det väl lugnt. Om den inte växer in i armen. Ew.

.

Okej, nu har jag pratat klart om det, har brist på saker att skriva så det får bli lite random tråkiga grejsimojser. Visste ni att det var ett ord, det finns tydligen i ordlistan. ÄNTLIGEN lite kuliga ord i ordlistorna!

.

Jag tänkte på en sak, visst brukar man säga att böckerna är bättre än filmerna? Typ Harry Potter, Eragon...Inte för att jag orkat läsa någon av de böckerna (för tjocka, för tråkiga). Jag håller inte med! Eragon var en av de sämsta böckerna jag läst! Eller börjat på, den var så otroligt tråkig! Och Bridget Jones dagbok var bara otroligt seg och allmänt sämst.

Den enda bok jag läst som varit bättre än filmen var Låt den rätte komma in, men den filmen var så värdelös att den knappt räknas.

Oftast blir det mer tempo i filmerna, där allt onödigt tjafs som man annars fyller 80% av böckerna med försvinner och kvar blir alltså bara det bästa. Utom då i Låt den rätte komma in, där de snarare tagit bort de bästa 20% och förlängt de resterande 80 så att de täckte hela filmen.

Inte så kul att se Oskar stå och titta ut genom fönstret i tre minuter var femtonde minut. Men det hade de iallafall lagt in (och liknande onödiga ögonblick), istället för att man fick se när Håkan sprang runt och mördade folk, som var en stor del av bokens handling.

.

Men annars är ofta filmerna bättre, när man tagit bort alla sega delar och bara det bästa är kvar.

Jag ville bara säga det.

Jag tror att jag fått en sockerchock av all choklad jag åt, därav det konstiga, onödiga inlägget. Jaja, I know that you like when I uppdaterar, så... ;)

Egentligen tror jag att anledningen till att man vill förändra sitt yttre är dåligt självförtroende, och att man genom att "fixa till" delar på sig själv tror att det ska stärka självförtroendet och att man ska tycka bättre om sig själv.

.

Om jag fick bestämma skulle man inte kunna kalla sig läkare om man arbetar med att tala om för människor vad de måste förändra för att bli "perfekta". Men ja, jag bestämmer ju inte och jag antar att jag inte heller har något med det här att göra, men jag tycker att det är så hemsk när man ser "före" och "efter"-bilder på människor som var jättefina innan men som tydligen inte insåg det själva, och såg plastikkirurgi som enda utväg.

.

Jag tror framför allt att vi inspireras av kändisar, och hur de ser ut. Många kändisar har till exempel förstorat brösten, gjort "nose-jobs", sprutat in botox i både läppar och ansikte så att de ser ut som att de fastnat i Carola-fläkten (enligt mig då, jag antar att många är nöjda med ingreppen) eller ändrat andra saker.

Så jag tror att kändisarna är den största anledningen till att plastikkirurgi blivit så populärt, eller vad tror ni?

.

Ingen är perfekt, och jag antar att alla har något som de vill förändra hos sig själva. Men samtidigt är bristerna delar av oss, utan dem vore vi kanske perfekta. Men perfekt är tråkigt, och det är inte mänskligt heller, dessutom dina brister är helt osynliga för alla andra utom dig själv.

.

Här är exempel på "skönhets"-operationer som jag tycker gått överstyr.

Vad tycker ni? Stämmer uttrycket "Plastic makes perfect"?

Och jag kan lova att dom som skriver sånna kommentarer har dåligt självförtroende och försöker hitta fel hos andra, fel som inte ens existerar, bara för att få personen att bli ledsen, arg och må lika dåligt som personen som skrev den taskiga kommentaren.

Så till dig som skriver sånna kommentarer: Skaffa ett liv, ta itu med dina egna problem i stället för att ge andra nya problem utan anledning. Och om du nu har ett starkt behov att försöka göra folk ledsna, var inte anonym. Det är både fegt, patetsikt och onödigt, eftersom att man har ditt IP nummer.

Till dig som fått en eller flera taskiga kommentarer: Ta inte åt dig, ibland kan det vara svårt, men tänk såhär: Du har iallafall ett bättre liv än en person som bara kan må bra av att göra andra ledsna och bryta ner folks självförtroende. Plus att inget av det som står i kommentaren är det minsta sant, så tro aldrig det.

Hoppas att ni fattar den fina *host* bilden ;)

Varje gång fylls mina ögon av tårar, och jag gråter aldrig till Youtube klipp. Men den här är så hemsk, synen från alla bilolyckorna tillsammans med låten och känslan man får kommer nog aldrig att lämna mej helt. Visst, jag vet att den inte är på riktigt, men sånna här saker händer ju.

Jag vet att kvalitén inte är den bästa och att videon hakar upp sej, men jag hoppas verkligen att ni förstår vad jag menar.

Såååååå nu blir en liten fråga: Jag tänkte ha en ny kategori här på bloggen, nämligen veckans blogg. DÅ tänkte jag att jag skulle utse "Veckans blogg", ni skickar in ert bloggnamn eller den blogg ni nu vill ska vara med och så utser jag en vinnare...eller så röstar ni, har inte bestämt mej än ;) Sen meddelar jag vinnaren att den har vunnit och skickar några frågor (som handlar om bloggen, inte pinsamt eller överdrivet privat eller så...). Sen publicerar ajg det här på bloggen :) Så vad tycker ni, borde jag ha en sån kategori eller är det en jättedålig idé...?

För det första, alla tjejer hatar inte varandra, det finns ingen tjej i min klass jag hatar eller ens ogillar. För det andra, alla kommentarer jag skickar till olika bloggar menar jag. Och för det tredje så har man ju samma personlighet i verkligheten som på bloggen. Visst, man kanske lämnar ute vissa saker, som namn eller bråk man har haft, men allt annat man skriver är ju sant. Eller? Så jag fattar faktiskt inte hur hon menar med falska, jag och alla andra jag känner är likadana i verkligeheten som på bloggarna...

Eller är vi så som hon säger? Falska och dömer alla på bloggarna utan att man vet hur dom egentligen är?