Tråkigt,tråkigt,trååååkigt...
Jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra.
För några minuter sen gick jag runt och försökte ta några bilder som jag tänkte ha med i det här inlägget men då tog så klart batteriet i kameran slut. Jag kan inte använda min mobil eftersom till skillnad från Emma r håller inte jag koll på var min USB-sladd är någonstans och däför så följde den inte med mig till Kalmar där jag nu sitter utan foton, utan något bra att skriva om och utan USB-sladd.
Mitt enda hopp är att jag kommer på hur man får fram webbkameran på den här datorn. Men det lär ju inte hända. Jag är inte som Emma när det gäller sånt. Hon kan typ allt om datorer och sånt medan jag säkert är mindre än hälften så datakunnig som hon. Hon är dessutom aningen bättre än mig på att blogga ...okej väldigt mycket bättre.
Min blogg är ett jättebra exempel. Den är död, jag har inte skrivit ett enda inlägg sen i somras och bloggens statistik är fantastisk. Den högsta siffran var typ åtta besökare.
Det har nog berott på att jag har tyckt att bloggar är jättetråkiga. Både att skriva och att läsa.
Så när Emma bad mig att blogga åt henne tänkte jag: NEEEEJ!!!! Men jag är väldigt svag för hennes "puppyeyes" så jag svarade okej. Jag trodde att jag skulle få antalet av hennes följare att gå ner till noll. Men tack vare mina magiska bloggfingrar (Aa,visst) så gjorde de inte det...men jag tänker inte berätta vad siffran står på...pinsamt, För när jag väl började skriva så var det ganska svårt att sluta.
Jag höll på tills vi skulle åka och jag blev ändå tillsagt ett antal gånger att jag skulle stänga av datorn (och när jag säger ett antal menar jag många gånger). Det var faktiskt roligare än jag hade trott att det skulle vara.
Men nu ska jag kolla om batteriet har laddat klart.
